Fem frågor och svar om brukardrift

1. Vad menas med brukardrift?

Vanligtvis handlar det om när de som är mottagare av någon slags offentlig service också själva organiserar driften.

Det kan vara:

• när brukarna som individer ansvarar för driften. Ett exempel är sociala arbetskooperativ, där de som själva arbetar i kooperativet också äger det. Kommunen är med och finansierar som en del av ansvaret för ”sysselsättning” enlig socialtjänstlagen.
  
  
• när en företrädare, t ex en intresseorganisation, ansvarar för verksamheten. Exempel på detta är när RSMH- och IFS-föreningar driver personlig ombuds-verksamhet tillsammans eller när RSMH driver t ex en träfflokal med kommunal finansiering.

Principiellt bör det vara positivt att de som själva ska få tillgång till offentlig service, också är med och påverkar det konkreta utförandet. Vem vet bäst om det individuella behovet – individen själv eller kommunala tjänstemän?

3. Vad kan vara fördelen?

I.

Ur individens synpunkt bör delaktigheten vara viktig – att känna sig behövd genom att kunna påverka verksamheten efter förmåga.  Det måste vara positivt att få en verksamhet som bättre passar de enskilda människorna och som lättare kan skapa förtroende hos dem, när det är människor i samma situation som styr.

Verksamheten kanske inte blir billigare (eller dyrare), men det bör bli bättre kvalitet och eventuellt mer för pengarna.

II.

En annan tanke som än så länge är vanligare utomlands, är att intresseorganisationer startar verksamheter på mer kommersiellt basis, där huvudsyftena är:

• tillgodose ett behov som samhället inte har tillgodosett. Psoriasisförbundet har byggt upp behandlingsanläggningar av detta skäl.

• skapa finansiering. Genom att ha företag på en marknad kan man förutom att skapa arbete, också bidra till organisationens verksamhet genom att vinsten tillfaller intresseorganisationen. Ett exempel på detta är Iris-koncernen som till största delen ägs av Synskadades riksförbund.

 RSMH tog på sin senaste kongress beslut att undersöka förutsättningarna att starta verksamheter av ovanstående skäl.

4. Är det ett sätt för t ex kommunen att spara pengar?

Det kan inte uteslutas. Därför måste varje konkret situation analyseras för sig, innan man tar ställning. Huvudsyftet måste vara att det ska finnas ett ömsesidigt intresse att vilja göra bättre verksamhet för pengarna än vid offentlig drift.

En annan situation är när en verksamhet är nedläggningshotad, men som kanske kan räddas om t ex en intresseförening tar över för en lägre kostnad än vad som annars hade varit fallet. Är det en bra eller dålig lösning? Det finns inte något generellt svar. Ibland kan kanske föreningen hitta smarta lösningar som gör att verksamheten inte drabbas. I en annan situation kan föreningen kanske inte mobilisera ideella krafter som räcker för att göra ett bra jobb. Då är det en dålig idé.

5. Är det inte risk att vår förening drabbas?

Nej, det behöver inte vara så. Ibland kanske en stor förening har en stabilitet så att den kan ta på sig ett externt uppdrag. Det kan ge inkomster till föreningen och också en bra bas för att få fler medlemmar. Men ofta klarar inte en ensam förening att ta på sig ett sådant ansvar. Då ska föreningen absolut inte åta sig ett sådant uppdrag.

 Däremot är den kooperativa metoden intressant att utveckla. Den används av t ex PO-Skåne och Parasoll för att framgångsrikt bedriva personlig ombuds-verksamhet sedan 13 år tillbaka.

Det betyder att många olika föreningar går samman och bildar tillsammans en ny förening/organisation. Den ansvarar för ledning av verksamheten, anställer folk, etc. Den enskilda föreningen har inflytande genom att t ex ha en representant i den gemensamma föreningens styrelse. Verksamheten drabbas inte på något sätt. Däremot syns föreningen som en kraft bakom den gemensamma organisationen och kan därmed få positiv uppmärksamhet och kanske fler medlemmar.